Det brukade alltid börja med att Nelson lade sig på hängmattan högst upp på klösträdet.
Samuel är lite ego av sig och blir lite sur, tittar en stund på Nelson, hytter med tassen och går därifrån. Eller så hoppar han upp och lägger sig brevid honom. Resultatet blir lika trångt som i en sardinburk.
Det tar inte många minuter innan Nelson inte står ut med den trånga ytan..
...och han nergraderar sig frivilligt till hängmattan nära golvet. :)
Numera funderar Nelson en stund om han ska lägga sig högst upp eller inte. "Är det värt det" tänker han liksom. Sen går han och lägger sig längst ner för att slippa tass-hyttandet och tjafset från Samuel. Han är mycket generös!
Här ligger de och utbyter tankar.
